
Visar inlägg med etikett Ingrid Rasmussen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ingrid Rasmussen. Visa alla inlägg
onsdag 19 januari 2011
torsdag 16 december 2010
världskulturmuseet.
Jag vet att jag är väldigt sent ute med att skriva om detta, men nu blir det äntligen av.
Jag tycker att mötet på världskulturmuseet var väldigt intressant och jag fick mycket funderingar över vad det egentligen är för fördomar vi har, och mot vilka vi riktar dem mot.
Man har mycket fördomar som man inte ens tänker på förrän de blir konstaterade av någon annan och man tänker till.
Om någon bara frågar; vad har du för fördomar? så kommer man oftast inte på så många, men det verkar som, iallafall för mig att man faktiskt har många fördomar som på något sätt är gömda i ens undermedvetna.
Det kan vara saker man lärt sig som liten som man fortfarande har kvar för att det är en säkerhet även om man faktiskt inte tänker på det Ett exempel är att man inte ska prata eller följa med främmande män(niskor)- för att de är "farliga". Det är en sån sak man oftast lär sig som liten. Jag menar, visst det kan faktiskt vara bra med såna fördomar som kan skydda oss på något sätt, och det är bra att man lär sig att inte följa med eller prata med folk man inte känner redan som barn, men man måste under sin uppväxt lära sig att alla inte är likadana.
Man har ibland också fördomar om hur en typisk man eller typisk kvinna ska vara, och egentligen finns det inget som riktigt kan förklara hur man ser ut eller ska se ut beroende på kön eftersom det egentligen är ens personlighet som avspeglas från hur man ser ut och hur man är.
Man kan inte riktigt beskriva hur en tjejs respektive killes gångstil är eftersom det också beror på hur man är som person men också hur man vill bli sedd.
Visst, det kanske finns ett slags ideal över hur man ska vara som tjej/kille men det är inget som man ska följa bara för att det är så, man ska följa det man själv vill.
Jag tyckte att det blev lite tjatigt att Axel hela tiden drog upp Mys hår som diskutionsämne, jag menar att man ser faktiskt tjejer hela tiden som har kort hår och jag ser det som något naturligt, man behöver inte klippa sig korthårig bara för att man ska göra något slags "uppror" mot idealet (även om det i många fall kan vara så) utan det är ofta för att man tycker att det är snyggt! Reagerar man lika starkt på en kille med långt hår?
Bort med idealen, känner jag.
Jag tycker att mötet på världskulturmuseet var väldigt intressant och jag fick mycket funderingar över vad det egentligen är för fördomar vi har, och mot vilka vi riktar dem mot.
Man har mycket fördomar som man inte ens tänker på förrän de blir konstaterade av någon annan och man tänker till.
Om någon bara frågar; vad har du för fördomar? så kommer man oftast inte på så många, men det verkar som, iallafall för mig att man faktiskt har många fördomar som på något sätt är gömda i ens undermedvetna.
Det kan vara saker man lärt sig som liten som man fortfarande har kvar för att det är en säkerhet även om man faktiskt inte tänker på det Ett exempel är att man inte ska prata eller följa med främmande män(niskor)- för att de är "farliga". Det är en sån sak man oftast lär sig som liten. Jag menar, visst det kan faktiskt vara bra med såna fördomar som kan skydda oss på något sätt, och det är bra att man lär sig att inte följa med eller prata med folk man inte känner redan som barn, men man måste under sin uppväxt lära sig att alla inte är likadana.
Man har ibland också fördomar om hur en typisk man eller typisk kvinna ska vara, och egentligen finns det inget som riktigt kan förklara hur man ser ut eller ska se ut beroende på kön eftersom det egentligen är ens personlighet som avspeglas från hur man ser ut och hur man är.
Man kan inte riktigt beskriva hur en tjejs respektive killes gångstil är eftersom det också beror på hur man är som person men också hur man vill bli sedd.
Visst, det kanske finns ett slags ideal över hur man ska vara som tjej/kille men det är inget som man ska följa bara för att det är så, man ska följa det man själv vill.
Jag tyckte att det blev lite tjatigt att Axel hela tiden drog upp Mys hår som diskutionsämne, jag menar att man ser faktiskt tjejer hela tiden som har kort hår och jag ser det som något naturligt, man behöver inte klippa sig korthårig bara för att man ska göra något slags "uppror" mot idealet (även om det i många fall kan vara så) utan det är ofta för att man tycker att det är snyggt! Reagerar man lika starkt på en kille med långt hår?
Bort med idealen, känner jag.
måndag 13 december 2010
Världskulturmuséet.
Jag tycker att det vi gjorde på världskulturmuséet var mycket intressant. Jag gillade det där när vi spelade teater eller lekte som han sa. För man behövde inte tänka så mycket, det var bara att göra det man först tänkte på. Som t.ex. när vi skulle gå som killar och tjejer, det kändes nästan helt naturligt och gå på vissa sätt då. Som att när man är kille så går man ut med armarna och benen och tar mycket plats, medan tjejer inte tar lika mycket plats. En sak som kom upp i mitt huvud när jag skulle gå som en tjej var att jag skulle kolla snett på andra, från topp till tå. Det är nog pga. att det är väldigt många tjejer i dagens samhälle som gör det, vad jag och säkert många har sett och lagt märke till. Jag har säkert också gjort det utan att jag själv tänker på det, men då menar jag självklart inget elakt. Vad kallar man killar som "går som tjejer"? - Jo, man säger oftast att de är homosexuella. Varför gör vi det? Bara för att man "går som en tjej" så behöver man väl inte vara homosexuell, eller? Jag känner en kille som "gick mer som en tjej" när han var liten, han blev kallad för både det ena och det andra. Pga det som började han gå mer "som en kille", för att han inte ville bli mobbad. Men jag vet att han inte alls är homosexuell, så varför är det så? Varför får man inte gå som man vill? Förresten, hur går man som en tjej och hur går man som en kille? Vem bestämmer hur en tjej och en kille går egentligen? Är det vi som bestämmer det eller är det bara något vi har fått för oss "att så är det"!
Jaja, men jag tyckte att det var intressant att lyssna på det han sa efteråt också när vi satt och lyssnade och diskuterade. Man började fundera på saker som man inte riktigt hade tänkt på innan. Jag hade en tanke när han pratade om att man formas till det könet "man är" när man är liten, det betyder alltså att när man föds så är man inget kön. Det är alltså våra föräldrar som gör oss till det kön vi är. Kanske inte riktigt om man tänker biologiskt (hehe, eller?), men om man tänker socialt i samhället. Det var i alla fall en tanke som jag hade, sen är det upp till er och tycka och tänka vad ni vill.
Bara att kommentera om det är något :)
tisdag 7 december 2010
Kvinnligt och manligt gruppen. Änglagård
Byn är väldigt konservativ och de är kristna. De troende i byn är emot homosexuallitet och har väldigt mycket fördommar om stadsbor och vill helst inte ha dom där. Vi människor är byggda så att vi vill ha det som vi alltid har haft det och om de kommer några som sticker ut och inte följer mönstret, blir det främmande och obehagligt för oss, i detta fall byborna. Fanny och Zack skapar svartsjuka i byn. Byborna blir svartsjuka på det dem har och på detta sätt bli ännu mer ogillade.
Som vi alla skapar vi fördommar. Fanny och Zack har ju levt upp under andra miljöer och när de kom till byn och fick det bemötandet de fick så kände de att de i byn hade ett väldigt gammaldags sätt att se på saker. DEssa fördommar finns kvar idag men på andra sätt ex, olika kulturer, "status" (rik/fattig), stil, mode. Vi delar upp folk kategorier ex, EMO, punkare, Brat, fjortisar.
Saker som har förändras i vårt samhälle är synen på homosexualitet, den har blivit mycket bättre men den finns ändå kvar. Speciellt i mindre städer och byar.
Gotfrid, Ivar och Mårten var de som inte var fördomsfulla i filmen. De kände en trygghet där de inte spelade någon roll om några nya kommer. De levde sitt eget liv. Mårten såg detta mer som något possitivt att något nytt hände. Att det kom nytt folk.
Filmen var ett väldigt bra sätt att tydligt se hur fördommar påverkar oss och hur vi reagerar efter dom.
Vår fråga är:
Om det var byborna som flyttade in i staden, skulle stadsborna reagera på samma sätt?
Som vi alla skapar vi fördommar. Fanny och Zack har ju levt upp under andra miljöer och när de kom till byn och fick det bemötandet de fick så kände de att de i byn hade ett väldigt gammaldags sätt att se på saker. DEssa fördommar finns kvar idag men på andra sätt ex, olika kulturer, "status" (rik/fattig), stil, mode. Vi delar upp folk kategorier ex, EMO, punkare, Brat, fjortisar.
Saker som har förändras i vårt samhälle är synen på homosexualitet, den har blivit mycket bättre men den finns ändå kvar. Speciellt i mindre städer och byar.
Gotfrid, Ivar och Mårten var de som inte var fördomsfulla i filmen. De kände en trygghet där de inte spelade någon roll om några nya kommer. De levde sitt eget liv. Mårten såg detta mer som något possitivt att något nytt hände. Att det kom nytt folk.
Filmen var ett väldigt bra sätt att tydligt se hur fördommar påverkar oss och hur vi reagerar efter dom.
Vår fråga är:
Om det var byborna som flyttade in i staden, skulle stadsborna reagera på samma sätt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
