torsdag 16 december 2010
Könligt
Det blev väldigt mycket prat om kön på världskulturmuseet i förra veckan. Intressant diskussion eftersom begreppet kön präglar vår vardag väldigt mycket. Att vi redan vid födseln blir påtvingade ett kön som vi sedan mer eller mindre blir tvingade att leva upp till. Jag hävdar att kön bara är ett begrepp vi skapat oss för att lättare kunna dela in människor i fack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dig helt och hållet. Jag tror att dessa grupper skapar både trygghet men även motsättningar. Människan är ett flockdjur och det är till det egentligen helt naturligt att vi delar upp oss i grupper eller sk. flockar. De som tycker samma sak passa ju oftast bättre ihop eftersom att vi då har samma synsätt och får då något gemensamt. Men dessa fackindelningar gör också att vi får ett synsätt som är "Vi och dem", vi är inte längre bara människor, vi är också något speciell form av människan. Detta gör att vi ser varandra ur olika perspektiv och det skapar fördomar inför varandra. Så facken skapar både gemenskap men barriärer mellan människor!
SvaraRaderaBra reflektion där brud!! Känns som att denna indelning är extremt ålderdomlig och att begreppen kvinligt och manligt kvarstår eftersom vi har byggt upp ett ekonomiskt intresse bakom könen. Som Gunilla brukar säga; vem är det som tjänar på detta? såklart alla dessa företag som tjänar på att kvinnor och männ är OLIKA. om alla hade samma insyn om att kvinnor och män var likadana, vem hade då köpt alla prylar som är karaktäristiska för de olika könen. Visst är det svårt att undkomma att kvinnor och män rent biologiskt skiljer sig från varandra. Men bakom dessa biologiska olikheter tror jag faktiskt att vi skulle betett oss ungefär likadant om vi fått samma normer och maktbalans att leva upp till i samhället. Visst att sverige är ett jämställt land men det finns fortfarande mönster att bryta, som varför tjejer ofta sitter tysta i klassrummet när de egentiligen har mycket att säga till om. Tror det viktiga med att försöka bryta detta mönster är att redan vid tidig ålder inte särbehandla barn så himla mycket. Barn är som oskrivna blad, de tar till sig allt i sin omgivning och om de bara får ett synessätt utsänt till sig hur ska de då kunna ändra på sig?
SvaraRaderaJag håller med! Jag tror att det är nästan omöjligt att inte dela in människor i fack, men att man genom att vara medveten om att man gör det kan agera mindre fördomsfullt. Frågan är om människans hjärna är tillräckligt utvecklad så att man ska kunna lägga in informationen om varje individ istället för att placera in människor i grupper? Men självklart är det är viktigt att diskutera detta så att man blir medveten om varför man agerar som man gör och försöka att inte föra vidare sina fördomar på andra.
SvaraRaderaJag tror att dessa ”faktoriseringar” sitter extremt djupt rotade. Exempelvis behovet av att veta om det är en kvinna eller en man som står framför sig och den känsla av osäkerhet man kanske känner om man inte riktigt vet. Varför är det så egentligen? Jag tror att det beror på att man faktiskt pratar och uttrycker sig även icke verbalt olika beroende på om det är en man eller kvinna man pratar med. Jag tror att man agerar efter det och automatisk och tänker på det omedvetet ganska ofta. Jag tänker till exempel när det gäller böcker: tänker man på om det är en kvinnlig eller manlig författare? Detta är kanske ännu tydligare när det gäller musik. Är inte detta något av de första man automatiskt registrerar om det är en manlig eller kvinnlig sångare? Men vad spelar det egentligen för roll?
Även om jag inte vill det och att det i min värld är en opk handlig medger jag att jag uppför mig olika mot tjejer och killar. Är detta för att jag själv väljer att spegla tjejer och killar olika eller är det för att jag matas med bilder av att vi är olika. Jag tror det sistnämda.
SvaraRaderaDet du skriver om att man registrerar om det är en man eller kvinna som skriver eller sjunger. Jag tror att detta handlar om identifikation och att det kanske spelar roll för vissa människor eftersom de tro sig ha samhörighet med någon som är som en själv. I detta fall man eller kvinna då eftersom vi lever i ett samhälle med gigantiska hetronormer. Att just man eller kvinna skulle spegla detta vet jag inte men jag tror ändå det är ett sätt för människor att sätta sina egna upplevelser i relation till någon annan
Håller med om allt.Det är sjukt hur mycket vi tänker på sånt här och agerar utifrån det undermedvetet. Men vill bara påpeka att det är viktigt att vi inte glömmer att det här inte bara gäller kvinnor och män utan nästan allt. Vi delar in människor från andra länder, människor med annorlunda politiska åsikter och homosexuella i fack också. Men det är nog oerhört svårt att uppfostra ett barn så att barnet inte har några fördomar alls. Det räcker ju dessutom om en person uppfostrar sitt barn på det sättet, barnet kommer ändå få fördomar fån tv, reklam, kompisar med mera med mera. Kommer vi nånsin att få ett samhälle fritt fån fördomar? Vi kan inte göra annat än att försöka påverka själva och hoppas på det bästa...
SvaraRaderaHåller med om mycket som kommenterats tidigare men det kanske är viktigt att skilja på könsidentitet dvs min egen uppfattning om vilket kön jag identifierar mig med och könsroll dvs vad kulturen och tiden speglat vad gäller förväntningar på manligt respekktive kvinnligt beteende
SvaraRadera