Är allt på riktigt; även det som är på lek?
Eller är allt på lek och inget är på riktigt?
Vad är på riktigt och vad är lek?
Är det kanske så att leka är det som är på riktigt och det som är på riktigt är lek..?
Jag tror man är sig själv på något sätt. Kan ju bara relatera till mig och det är så det alltid varit; hur mycket jag än försökt vara normal så har jag alltid misslyckats. Jag lös alltid igenom. Sen kan jag kanske hålla med om att mycket av hur vi tänker och reagerar är inlärt. Men det är ju väldigt många som döljer sig själva; försöker medvetet vara som man får veta är mest passande. Vadå; är det de vill dölja också bara inlärt? Och om det är inlärt av samhället, varför skulle det då vara så opassande att det bör döljas? Eller är det så att även när vi spränger de ramar som begränsar oss, är det fortfarande inlärt? Varför då spränga dem? Om jag nu anser att jag i mångt och mycket är mig själv; är det fortfarande bara inlärt?
Är det verkligen önskvärt att spränga dessa ramar?
Det var dock inspirerade att få påminnelsen av att man faktiskt inte behöver vara som man bör. Det behöver man ibland.
Jag öppnar för allas kommentarer.
Jag tror att allt är inlärt. Vi har fått en bild av hur vi ska vara och hur vi ska se ut och när vi sedan går utanför dessa ramar säger resten av samhället att det är fel för att denna person kanske i grunden har samma inlärt sätt att se på saker som dig men att denne följer dessa ramar medans du går emot dem. Om alla skulle våga tänka utanför ramarna skulle vi ha ett mycket öppnar och vidsträckt samhälle där alla blev accepterade som de är. Att följa ramarna är nog inlärt lika mycket som att inte följa dem! Bra inlägg My!
SvaraRaderaMen samtidigt så måste fråga komma om vi nu tycker att det är fel, varför blir det såhär. Om det inte är någon som vill att det ska bli såhär så kan folk inte hålla på, på det sättet. Jag tycker inte heller att vi kan skylla på typ reklam eller något eftersom det är vi konsumenter som faktiskt bestämmer hur det skall vara. Det är ju faktiskt vi som bestämmer det. Jag tycker att det ni säger är jättebra men vi måste nog gå djupare för att kunna se vart problemet började för att kunna byta trenderna. Kanske började det när människan uppstod, eller var det på 1700 talet eller på 50 talet. Kanske är det så att vi ville göra en klassresa och försöka passa in på de platser där den normen finns. Då kan vi försöka se varför vi har fortsatt med denna trend? Samtidigt som vi människor kanske är lite rädda för att sticka ut så vill vi ändå vara den som bryter mot strömmen.
SvaraRaderaPå VKM så kom tanken in i mig att finna sin identitet. Är man säker på vem man är så kan man bryta lite mot strömmen eller passa in med någon annan beroende på vem man känner sig säker och som sig själv. Hittar man då det så kanske det blir lättare att kunna vara den som bryter lite. Eller som Emmeli sade vad tror vi i klassen!
Mattias