God Jul, eller?

Nu har skolan börjat igen och julen är slut. Visst blir man kanske lite trött på julen med alla sånger, pynt, reklam och stressen om det men det är faktiskt en högtid som man blir glad av. Den inkluderar alla, vuxna, gamla, kvinnor och män. Det är en högtid då man skall vara snäll. Saker som julbonusar och överseende är vanliga under julen.

Någon dag innan julafton blev jag mycket förvånad när jag läste tidningen. En tjej som gick i mitt gamla handbollslag var på bild och det var en hel artikel om en resa hon och hennes kompisar hade gjort till Uganda. De hade varit på ett barnhem för föräldralösa och aidsdrabbade barn. Jag kom och tänka på en sak när jag läste artikeln; hur är egentligen en högtid som julen för de som är utanför? Hade barnen på barnhemmet en bra julafton? Hur hade andra, som är av samhället utstötta exempelvis homosexuella det på julen? Fick de julklappar? Fick julmat? Fick de uppleva någon julvärme? I ett tidigare ilägg länkade jag till om ett nytt lagförslag som sa att om du känner en homosexuell måste du meddela det till myndigheterna inom 24h. Tidningar har även under hösten publicerat de ”farligaste” homosexuella i Uganda som försöker få med sig barn till sin verksamhet.

Hur kan de här personerna känna någon trygghet alls under julen? Hur känns det när alla andra går runt och är glada för att det är jul och man själv är rädd för att ens egen familj skall anmäla en till polisen? Jag kan inte föreställa mig den skräcken som de måste uppleva hela tiden. Dessutom tror jag att man känner sig ännu mera utanför under just en högtid. Tänk själv om alla är glada och pratar om hur kul det skall bli och du själv bara oroar dig för att bli arresterad eller avslöjad.

Tänk på dessa personer nästa jul, de finns i Sverige också. Barn som inte vill fira jul med föräldrar som dricker för mycket, familjer som är splittrade med flera….